I går när jag och var hemma så fick jag en sån otrolig längtan efter mina grabbar. Främst efter sonen. Ville snusa honom i nacken och aldrig släppa honom.
Men jag stannade ändå hemma och sov kvar i "stan"
Jag brukar tycker det är skönt att komma ifrån något och brukar inte hinna börja längta så mycket, som jag nu gjorde igår.
Igår längtade jag så jag blev alldeles lam.
Fick inte alls mycket gjort under min "Jenny-hemma-själv"-tid.
Satt mest och bara var i soffan *s*
Men nu är jag tillbaka hos familjen.
Tillbaka hos sonen, som blivit tok-snusad i nacken.
-Jakob, jag älskar dig runt hela universum!!!
-Jaaaa mamma, jag veeet det!
de ropar på mig
-
Susar hem genom Sverige och för varje kilometer blir det allt mindre
vårlikt. Det är nästan skönt! Våren är så vemodig, vacker och hjärtknipande
att jag ...
15 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar