måndag 11 juli 2011

Vid fyratiden...

...imorse, då jag ännu inte hade sovit en sekund, så försökte jag tänka på kvinnan jag såg på nyheterna. Sjubarns änkan från Somalia. Hon som förlorade sitt barn på vägen till flyktinglägret. -"Min mjölk har sinat så han dog av uttorkning".
Jag tänkte på allt gott i mitt liv. Hur lycklig jag är. Hur TACKSAM jag är över att ligga i en mjuk säng nära hela min familj. Hur bra jag har det som har vatten i kranen och mat i kylen.

Men sen vid kvart i fem. Då brast det. Då lämnade jag över lillebror till den snarkande pappan. Sen tog jag mitt täcke och min kudde och gick ut i gäststugan och la mig. Där, där tackade jag min lyckliga stjärna för att jag har en gäststuga. Och sen somnade jag...äntligen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst är det skönt ibland med sådana uppvaknanden... Man behöver dessa för att inse hur bra man har det... Kramis